Om Mig
Jag är uppvuxen i en framgångsrik hästfamilj och redan som sexåring kom det för mig det självklara valet att bli professionell ryttare. Planen var lika självklar som målet; efter gymnasiet skulle jag till ridsportens Mecka Tyskland.
Jag är i princip född på hästryggen och hade turen att mina föräldrar jobbade med hästar. När jag var tre år fick jag min första ponny Galinja. Ett litet gotlandsruss som gjorde att jag blev hästgalen för alltid. Hon var den bästa barnponnyn man kunde tänka sig. Ibland blev hon dock som dom flesta ponnyer, väldigt hungrig och kunde dra ner huvudet för att beta och jag åkte av framlänges varenda gång.
När jag var 12 år fick jag ta över mammas dressyrhäst Torkel. En liten, mjuk och känslig herre som rörde sig väldigt lätt. Tack vare mammas utbildning gick det väldigt bra för oss. Han lärde mig grunderna och vikten av en god sits och inverkan. Tillsammans med honom knep vi olika medaljer på både SM och Nordiska Mästerskapen. Torkel skadade sig tyvärr efter en uppvisning i Globen. När mamma var borta på semester frågade jag om inte jag kunde få prova hennes häst Hooch. Jag passade på att tävla Junior-DM på hemmaplan med pappa som coach, vi vann. Efter det fick jag och mamma dela på Hoochi som han kallades. Tillsammans med Hooch representerade jag Sverige i EM för Juniorer både 2004 och 2005. Vi tog även två SM brons tillsammans. Under mina år som junior tävlade jag även i hoppning med placeringar upp till 140-hoppning. År 2005 var jag faktiskt tillsammans med Avanti kvalad till junior-SM i hoppning.
Sagt och gjort; efter studenten 2006 flyttade jag till Tyskland. Jag började som praktikant hos Holga Finken. Jag åkte tillsammans med hästen Cezar. Mina arbetsuppgifter som praktikant varierade lite, men det var mest mockning, städning och göra iordning hästar till beridarna. Efter ett tag fick jag på onsdagar börja rida fram åt Isabel Freese, dåvarande beridare hos Holga. Hennes ordinarie lärling var i skolan den dagen. Sedan fick jag en ”egen” häst att rida och tillslut hade jag arbetat mig upp så jag hade två-tre hästar som jag fick rida varje dag. Det tog nästan ett år att komma dit. Jag är så tacksam att jag fick komma till Holga som första stall i Tyskland. Han och hans team är otroligt kunniga, duktiga och ambitiösa. Dessutom är han pedantisk och vill ha ordning och reda på allt. Världens bästa skola.
Efter Holgas ”grundskola” öppnades många dörrar för mig. Jag hade fått kontakt med Dolf Dietram Keller som sökte beridare. När jag berättade att jag hade varit praktikant hos Holga i nästan ett år så sa Dolf att jag var varmt välkommen till honom, för om jag har varit så länge under Holgas vingar så har jag fått rätt grund att stå på. Hos Dolf anställdes jag som förste-beridare. Det var en dröm för mig som gick i uppfyllelse. Som 21 åring hade lilla jag fått en sådan tjänst i ett professionellt stall i Tyskland. Hos Dolf hade jag väldigt mycket ansvar. Jag såg till att hästarna tränades tillsammans med Dolf, hans fru Manuela och övrig personal. Jag hade undervisning med kunder och var ansvarig för att vi i personalstyrkan jobbade mot samma mål med hästarna i focus. Jag tävlade mycket under den här tiden. Jag hade mest unghästar men även ett par äldre hästar som skulle ut och få erfarenhet. Jag kommer ihåg ett minne, det var nog min andra eller tredje tävling i Tyskland. Det var fortfarande lite traggligt med det tyska språket och jag rider in på medellinjen och det visar sig att jag hade lärt mig fel program. Tur att Manuela var med och snabbt fick tag i en programbok så hon kunde läsa upp programmet högt medans jag red. Det är tillåtet att ha en egen uppläsare med sig på mindre tävlingar i Tyskland. Tur för mig just den gången.
Under mina nio år i Tyskland hann jag med att visa hingstar på olika hingstprov, rida och tävla massor utav unghästar och hästar upp till Svår klass. Jag red final på Bundeschampionat 2012 och har lärt känna så många olika människor, både i och utanför stallet. Jag har än idag många av mina bästa vänner kvar i Tyskland.
År 2015 flyttade jag hem till Sverige och Enköping igen. Jag startade upp min egen verksamhet på föräldragården med focus på utbildning och tävling av dressyrhästar. Jag har haft förmånen att få lära känna väldigt härliga och kunniga hästmänniskor och deras hästar och har idag sju-åtta hästar i träning och ett antal elever på olika nivåer. Jag tycker att det är jätteroligt att få förmedla förståelsen och känslan för hästen och dess beteende. Varför den reagerar på olika sätt och hur det ska hanteras. Det är verkligen något som jag brinner för.
Ett av mina favoritcitat lyder ” Ju mer jag tränar, desto mer tur har jag”- Ingemar Stenmark och ”Kind is cool” är ett annat. Jag hoppas att jag utifrån hur jag är och agerar kan vara en förebild för andra, och genom att visa att målmedvetenhet och ödmjukhet leder långt både inom idrotten och i det vardagliga livet.
Mina mål är att inom ett par år ta en plats i landslaget med någon av mina talangfulla hästar och få äran att representera Sverige i stora mästerskap.